Psykisk ohälsa
Det är ett ganska viktigt ämne att prata om, att vara öppen med. Jag kommer aldrig glömma den dagen då jag skulle berätta för min dåvarande flickvän, mamma & pappa att jag hamnat i en depression. Kan ju säga att det var hundra gånger värre än att berätta att jag gillar tjejer. Det va så fruktansvärt jävla hemskt. Erkänna för sig själv, och för dom att man mår pissdåligt.
Jag träffade en kurator, fick utskrivet antidepp. Det va ett helvete, käkade dom i kanske två veckor sen slutade jag med dom och har aldrig ens rört antidepp medicin igen. Såna vidriga biverkningar.
Har under en period i mitt liv känt mig så värdelös att jag har velat avsluta mitt liv. Jag står här idag, starkare än någonsin. Jag slogs mot alla mina tankar och demoner, jag i princip vann.
Jag har under en tid varit sjukskriven, varit på arbetsträning och praktikplatser. Men framförallt så har jag jobbat med mig själv, tagit hand om mig själv att komma upp på båda fötterna och må bra igen.
Människor snackar förmodligen, varsågod och gör det. Känner man mig så bör man nog inte snacka så mycket, för dom vet. Men om man njuter av att snacka ner någon, så varsågod. Jag kan ju säga att jag aldrig i hela mitt liv skulle välja att må så fruktansvärt dåligt igen. Önskar inte ens min värsta fiende detta. Du ser inte ljuset, ingenstans. Allt är mörkt, svart.
Idag är jag inte sjukskriven, och har inte varit på några år. En pandemi kom och förstörde hela världen i princip. Men det känns som om pandemin har hjälpt mig på något vis.
Visst, har inte gjort något under två års tid pga corona, när det gäller praktik eller jobb. Arbetsförmedlingen osv. Jag har sökt otroligt mycket jobb, men när du aldrig får komma på arbetsintervju så känns det bara pisskit. Men jag tillät det inte. Nu har jag äntligen varit på arbetsintervju, svinroligt. Det vänder, nu jävlar.
Men tillbaka till pandemitiden, jag tog tag i det förbannade jävla körkortet. Det fixade jag, allt på första försöket. Det trodde jag aldrig. Men jag överraskade mig själv rejält. Så körkortet har jag i plånboken och där ligger det jävla fint. Sån härlig känsla. Jag har funderat på utbildningar och jobb otroligt mycket, börjar nog hitta det jag faktiskt brinner för och intresserar mig.
Innan pandemin, om det nu är 3 år sen jag började min viktresa. Gymmade regelbundet och va skitduktig. Det som visar sig på vågen visar bara positivt, samma sak med måtten runt magen osv. Jag har gått ner ungefär 30 kilo. Helt jävla galet..
Nu har jag inget gymkort, är jävligt slö och lat. Men försöker ändå tänka på min kost, och komma ut på promenader. Jag ska satsa på träning och gym inför 2022. Nu jävlar kör vi, biff?! Jag är otroligt nöjd, men inte 100% nöjd. Har ett mål, jag är inte riktigt där ännu.. men skam den som ger sig.
Så även om jag inte har ett jobb, så har jag arbetat med mig själv på heltid. Hitta vägen tillbaka för att må bra. Lyssna på kroppen, ta hand om den på ett bra sätt. Har man sett ut som en köttbulle och gått ner 30 kilo. Klart som fan man känner sig snygg vissa dagar. Måste se tillbaka på bilder ofta, för att faktiskt inse vilken stor skillnad det är. Kan ordna fram något kollage och lägga upp foton i kommande inlägg.
Tar inte bara hand om mig själv, tar även hand om mitt hem. Städar kanske lite för ofta, men jag tycker om när det är rent och fint. Och ja, jag gillar att städa! Blir även som en slags terapi för mig. Umgås mer än gärna med vänner som får mig att må bra.
Och ja, jag har ups and downs, det kommer emellanåt. Och jag tror varje människa har det i sitt liv. Men jag har varit på botten en gång och dit kommer jag aldrig någonsin komma igen. Aldrig. För det är bland den värsta tiden i mitt liv. Jag står upp, jag blickar framåt och det här kommer bli så jävla bra.
Ibland måste man låta saker ta tid, man måste acceptera och man kan inte stressa sitt mående.
Så tacksam för mina vänner, för min familj som alltid finns där och stöttar. Som lyssnar och förstår.
Snart är vi inne i december, kan va den mysigaste månaden under året. Ja, förutom sommarvärmen då förstås. Men allt julpynt, snö. Ja, det har faktiskt snöat i Göteborg och ingen är lyckligare än jag.
Det är så viktigt att våga prata med nära och kära om hur man mår, glöm aldrig det. Oavsett hur jobbigt det än är.
Glöm nu inte att ta hand om dig själv lite extra, det är en stressig månad vi har framför oss.