Biverkningar.

Redan känt av några biverkningar & det är inge vidare kul. Inatt hade jag världens hemskaste mardrömmar. Jag som aldrig bruka komma ihåg mina drömmar. Kan ju säga att det var skönt att det bara var en dröm. Men hemskt att vakna av panik & tårarna bara rinner. 


Det är nu man önskar att man hade någon som kunde sova med mig, och lugna mig..



Mycket vanliga biverkningar (förekommer hos fler än 1 patient av 10):

sömnlöshet, yrsel, sömnighet, huvudvärk, diarré, illamående, muntorrhet, utebliven utlösning, trötthet.



Vanliga biverkningar (förekommer hos 1-10 patienter av 100):

halsont, anorexi, ökad aptit, depression, känna sig konstig, mardrömmar, ångest, upprördhet, oro, minskat sexuellt intresse, tandagnisslan, domningar och stickningar, skakningar, muskelsträckning, onormal smak, bristande uppmärksamhet, synstörningar, öronringningar, hjärtklappning, värmevallningar, gäspningar, magont, kräkningar, förstoppning, orolig mage, gaser, utslag, ökade svettningar, muskelvärk, sexuella störningar, potensproblem, smärta i bröstkorgen.


Sista augusti.

Snart är vi inne i höstmånaderna & jag som trodde på världens höstmys med tända ljus, framför olika tvprogram. - Nu blir det så ensam. 


Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig, men efter nästan två år tillsammans så är det inte direkt lätt. Det gör så jävla ont, gråter & tänker hela tiden. Jag är inte glad över att det blev såhär.. 


Det är nu det är den värsta tiden, 
men det blir bättre. 

Lördag.

Somnade sent inatt men vaknade faktiskt tidigt. Så nu har jag plockat och dammsugit lägenheten. Känns himla bra, om jag får säga det själv. Skönt att ha en fin, städad lägenhet. :)
 
 
Som ni redan vet är jag lite kaos, jag är rätt så vilsen om jag ska vara helt ärlig. Och igår tog jag ett jobbigt beslut, vet inte om det va rätt beslut. Men jag behöver egentid, jag behöver vara själv för att börja fokusera på mig själv. Det kanske låter själviskt, men då får det göra det. Har aldrig mått såhär dåligt någonsin, något måste hända snart. Det kanske är fel att putta undan en person man delat så mycket med i nästan 2 år, men det finns ingen som förstår. Jag älskar dig, och det kommer jag alltid att göra.
 
 
Har idag börjat ta min medicin. Vi får väl se hur det blir. Dom två första veckorna skulle tydligen va ett helvete. Illamående, självmordstankar osv. När man tänker efter, önskar man ju att man hade någon nära. Som va här, hos mig. Kunde krama om mig när jag ville. Men nu är det som det är. Jag fixar detta på egen hand. Ensam är stark.