tillit, respekt, uppskattning & ärlighet.
Nu kan jag inte hålla mig ifrån att inte skriva längre, öppet så alla kan läsa och se. Jag har lärt mig saker här i livet, att skriva är ett otroligt bra knep för att få ur sig frustration och tankar. Det hjälper så otroligt mycket, har du inte gjort det så testa.
Som rubriken lyder, tillit, respekt, uppskattning och ärlighet. Det är fyra otroligt viktiga punkter, i en relation. En relation med en partner eller med en vän. Det är viktigt överallt egentligen!
Jag träffade en tjej under 4 månader, tack gode gud att det bara varade under 4 månader. 4 månader för länge kanske.. Jag hade svårt för att lita på henne, magkänslan sa att hon var otrogen. Eller gick bakom ryggen på mig. Min magkänsla hade rätt. Jag gav henne flera chanser att bara vara ärlig mot mig och säga som det va. Hon gjorde det aldrig, fortsatte att ljuga. Då menar jag ljuga om tammefan allting. - Hon är sjuk. Sjuk på riktigt, ett sjukt beteende.
Ljuger om allvarliga saker, sjukdomar, snackar skit.. allt för att få uppmärksamhet och bekräftelse.
Ungefär snart en månad sen gick jag till hennes lägenhet, hade nyckel. Dumpade alla hennes saker, tog mina saker. Hon va inte hemma, undra vart hon sov egentligen? Inte hos sin kusin som hon så fint sa iallafall.
Jag skrev till hennes vän, gamla flirt på Facebook och frågade om hon ville prata lite med mig. Till en början ville hon inte blanda sig i allt, A fick reda på detta och flippa på mig. Detta var en måndag. E, som hennes gamla flirt heter.. hennes magkänsla sa "Ring Hanna." Så hon ringde faktiskt mig, vi snackade nog sammanlagt i 5 timmar den måndagen, all sanning kom fram och mycket därtill.
E hade ingen aning om mig, eller pyttelite visste hon. "Hon blev kär i mig, men jag har avslutat det." Förklarade A så fint. E visste inte att vi hade en relation på det sättet. Hur ska hon kunna veta? Hade A förklarat hade hon ju inte kunna planera det ena och det andra med henne eller skickat flirtiga sms, för att få bekräftelse tillbaka.
A, hade panik. Hon smsade, ringde.. jag svarade aldrig. Hon kom till min port och plingade på, jag stod ute på balkongen å rökte. "Gå härifrån, jag vill varken se dig eller prata med dig." Tillslut gick hon.
Hon fortsatte smsa och ringa. Sen kom hon tillbaka.. till min port. Då hade hon swishat det hon var skyldig mig. "Du får dina nycklar när du har swishat mig mina pengar." Så jag kastade ner dom.. sen gick hon.
Hon fortsatte spamma mig, instagram eller sms. Jag svarade inte henne på över en vecka.
Och nej, det var inte hos E hon sov hos. Utan hos hennes ex I. Hon är som besatt, helt fast i honom. Och så mycket skit som hon snackar om honom, det är helt sinnessjukt.
Hur jag fick reda på att det var där hon hade varit mellan torsdag-måndag, jo. Jag ringde honom faktiskt. Kanske vidrigt av mig, men bara av egoistiska själ. Jag ville ha svar. Jag fick mina svar. Då jag aldrig fick dom direkt från henne.
Jag kom på henne, kom på henne jävligt hårt även om min magkänsla sa att något inte stämde. Men visste inte exakt vad och hur. Hon är en jävel på att manipulera.
Fick blombud av henne, förra veckan. "Förlåt för allt, inget av detta var meningen." Jag skrattade mest, för hennes förlåt betyder inte ett skit. Och vad säger hon ens förlåt för? "- Det är din osäkerhet Hanna, din huvudvärk." Så sa hon varje gång jag konfronterade henne med att vara ärlig. Så du, du behöver inte skicka mig blommor. Du kan försöka ta tag i dig själv, dina lögner och alla dina problem istället.
Hon har som något slags system, utnyttja folk på olika sätt. Jag var någon slags lektant åt hennes dotter. E, körde henne överallt och A skickade ett å annat flirtsms, planerade sjuka saker tillsammans, det gör man inte om man är i en relation, aldrig.
Sanningen, jag tror det här är hennes vardag. Hon vet inte hur man talar sanning, eller är ärlig. Det är såhär hon hållt på, hela livet. Hon vet inte hur man behandlar människor, med respekt eller uppskattning.
Jag skriver absolut inte detta för att ni ska tycka synd om mig på något sätt, grejen är den.. jag känner mig otroligt stark. Jag är en jävligt känslig person, men jag har inte släppt en tår för den idioten, hon förtjänar det inte. Jag mår inte dåligt, jag känner mig inte sårad. Magkänslan tog över så pass mycket att känslorna svalnade ganska snabbt. Hade detta hänt för 1 år sen, ja. Då hade jag brytit ihop. Totalt. Jag är glad, över att det tog stopp nu och att det inte fortsatte ännu längre. Jag är en person som gärna ger människor chanser, att man kan förändras. Men jag vet att den här personen kommer aldrig att göra det.. aldrig någonsin. Jag valde att gå och det är de bästa jag har gjort. Jag känner mig, stark och stolt. Jag växer för varje dag som går, det är otroligt.
Men tack vare kontakten med E, så har det hjälpt mig så otroligt mycket. Man får en helt annan förståelse. Så tusen tack, för allt.
Och familjen och mina vänner, ni är helt underbara. Glöm aldrig det.
"- Du har inte förlorat någonting, men hon har förlorat allt."
Tycker bara det är fruktansvärt, en människa som är 30 år och mamma. Beter sig på det här sättet. Det är helt sinnessjukt i mina ögon. Då är man fan inte frisk. Sök hjälp, det är allt jag vill säga till dig. Och tänk på din dotter!!!!