En galen förändring.

Fick mig en tankeställare idag när jag åkte spårvagn hem från gymmet. Kände bara för att skriva av mig och dela tanken.
 
 
Vi kan väl börja år, -17. Så vi backar bak 2 år i tiden. Blir faktiskt otroligt ledsen när jag tänker på det.
 
 
Jag hade en relation, jag var sjukskriven för depression och ångest. Hade ingen energi till någonting egentligen. Låg mestadels i soffan/sängen, träffade knappt människor. Idag, när jag mår otroligt mycket bättre i min depression och ångest samt att jag har gått ner i vikt så ser jag bara vilken äcklig, hemsk människa jag var då. Jag förstår frustrationen som min dåvarande partner hade, typ att jag var tråkig.
 
Började på arbetsträning, Bågskytten och va där några dagar i veckan, som senare utökade till varje dag. De va en början till en förändring. Sen va jag på praktik på världens bästa förskola.
 
Ibland kan man nog inte sätta ord på hur det ÄR att leva med psykisk ohälsa, och framför allt tror jag det blir så mycket svårare för partnern att förstå. Sätta sig in i en sån situation.
 
Känner mig som ett kräk, känner skam. Men det är inget jag kan göra någonting åt, eller jag ska inte känna så överhuvudtaget. Jag mådde skit, jag ville inte leva! Men jag förstår bättre idag än vad jag gjorde då. Helt klart.
 
 
Idag, om jag skulle beskriva mig själv. "ADHD DELUXE". De beskriver allt. haha. Den energin jag har, det går inte att beskriva. Nu kan jag knappt sitta i soffan framför en film för jag blir för rastlös. Den enda gången jag kan sitta/ligga still är när någon kliar mig på ryggen..
Städar, typ varje dag. För jag älskar det, älskar att ha det rent och fint. Gymmar just nu två dagar i veckan. Allt flyter verkligen på framåt.
 
Efter seperationen, den tog hårt. Otroligt hårt. Men sen kom en vändning, jag vet inte hur. Men den kom. Jag började gå ner i vikt, få in rutiner på mat, minska ner godisintaget väldigt mycket. Idag har jag gått ner ungefär 25 kilo. Och ingen är gladare än jag.
Självkänslan och självförtroendet är så otroligt mycket bättre. Ibland har jag dagar där jag känner mig som snyggast i världen. haha. Då måste jag komma ner från pedistalen. ;) 
 
Jag blev otroligt stark i mig själv, efter seperationen. Att bli behandlad som skit, det är inget man vill ta. Och otrohet, det skulle jag aldrig någonsin acceptera igen. Aldrig.
 
Träffade en tjej, varade i ungefär fyra månader. Hon levde ett dubbelliv, eller trippelliv. Hon hade flera på sidan av mig. Min magkänsla sa ifrån, jag konfronterade henne. Men fick aldrig några ärliga svar. Jag lyssnade på min magkänsla och drog. Bland det bästa jag kunna göra! Och det är tack vare att jag är så stark i mig själv nu. Värd så mycket bättre!
 
Jag vill bli behandlad med kärlek och omtänksamhet. Från vänner, familj och framtida partner. 
 
 
Vet ni, just nu lever jag livet. Och det är vår, med sommarvärme. Det kan inte bli bättre än såhär. Jag ska fortsätta med den energin jag har, ska smitta alla jag känner. Ska ha en fantastisk sommar.
 
Jag känner lycka, dom tårar som rinner ner från mina kinder. Det är glädje. Känslan som jag hade för 2-3 år sen. Att jag ville ta mitt liv, för varför skulle jag fortsätta leva. 
Idag vill jag leva, och jag är glad att jag lever. Allt tar sin tid, så är det bara. Man får aldrig stressa eller för den delen, aldrig ge upp. För ni som känner mig, se vilken skillnad det är på mig nu och jämfört med då.
 
En stor skillnad, enligt mig. Och det är det viktigaste vad jag tycker och känner.
 
 
Nu ska jag fortsätta städa här, kanske dansa lite också. Det är någon ny grej jag har för mig. Fuldans, för jag har ingen taktkänsla.....
 
 
Har dom fantastiska vännerna i världen och min familj, bäst i världen är ni. <3