- de lyser så om dig.
att komma sakta ur en depression, det tar tid och det krävs en del. jag har undvikit antidepp. har haft stöd av en kurator, familj & vänner. haft fokus på mig själv.
sjukskrev mig två månader under sommaren för jag nådde botten, ytterligare en gång. men de va nog det jag behövde för att ta mig upp igen.
jag känner inte igen mig själv, jag är så energisk. typ som om jag har adhd. de händer någonting hela tiden. är de inte musik & dans, så städar jag eller grejar med annat.
film & serier. jag får typ tvinga mig själv att sitta stilla å kolla. haha.
sen har det hänt mycket under sommaren. otroligt bra saker. jag är tacksam.
tappat 7cm runt magen, 9cm runt lår. det säger sig självt ganska mycket. vågen visar minus. och jag är under tresiffrigt. jag är så jävla glad!
träffat nya människor, vänner för livet.
tog modet att åka till Smögen och träffa 6 personer jag aldrig någonsin träffat tidigare. de hade jag aldrig gjort om det vore för ett år sen. men jag är så glad att jag gjorde det. och Smögen. dit måste jag igen!
tack livet, för att jag får leva. tack för att jag får känna såhär. tack för att jag aldrig gav upp hoppet.
detta är bara början på någonting jävligt bra. de har bara börjat.
