så oförglömligt & fint.
jag minns så väl när jag var hundvakt åt Nappe. en Grand Danois kille på dryga ett år. hade bara hälsat på honom tidigare, aldrig haft honom hos mig. men den här gången skulle jag ta hand om honom, han skulle bo hos mig.
i början var jag rädd och väldigt osäker. det är inte en liten hund vi pratar om, och jag känner inte alls honom. men efter två dagar kände han sig som hemma. och han fick även en sovplats i min säng. tur jag hade två nittiosängar ihopsatta, så han fick sova innerst, det var hans plats. tror faktiskt att han gillade den lyxen, det verkade som så iallafall.
minns skogspromenaderna när min syster skulle följa med, vi koppla lös dig men du ville inte lyssna på henne. och hur lycklig du var när du fick springa lös. du lät som en elefant när du sprang förbi, och benen hängde inte riktigt med. det var fint.
och jag minns så väl när pappa kom hem och alltid sa, hej lilla hunden. haha, vart är han liten någonstans? jag tror pappa faktiskt var lite rädd för Nappe. med tanke på att han är så stor och var ivägen överallt. det värsta var nog att man aldrig kunde lämna en godsak framme på bordet, för vände man sig bort var den borta.
glömmer aldrig en morgon när jag vaknar av att larmet ringer, och du ligger på sidan om mig och jag börjar prata med dig och se ifall du är vaken. sen ska jag klappa på dig och du sträcker på dig och viftar på svansen. du sträcker på dig med dina jättetassar och knockar till mig i ögat. - och där vaknade jag till liv. jag skulle på möte till arbetsförmedlingen den dagen, jag var mest orolig över om jag skulle få blåöga. men det fick jag aldrig, ont gjorde det. men du var så charmig ändå!
på en vecka, hann vi dela mycket kärlek. vi blev bästa vänner och ingen kan någonsin förstå. jag kunde inte ha dig längre än en vecka, så du fick åka till en annan tjej som skulle ta hand om dig. jag gick med dig för att möta henne, hon fick ta ditt koppel och jag fick släppa taget om dig. sen börjar du gå med henne åt helt fel håll än vad jag gick åt. du stannade till, och börja dra i kopplet. du ville följa mig. jag kunde inte titta på dig, för tårarna rann redan. sen hör jag hur du börja yla efter mig, då kunde jag inte hålla något inom mig. det brast.
sen dess, har jag inte träffat dig nå mera. jag flyttade till Göteborg och du är kvar i Sveg. men en dag ska jag skaffa en Grand Danois, och hon ska bli precis lika underbar som dig Nappe. :)
